Mitt fel

Två dagars arbete har passerat. Och så är det dags för ytterligare en dags ledighet. Känns konstigt. Ledig mitt i veckan. Svårt att slappna av. Jag försökte med lite hockey på Hovet igår (Djurgården-Skellefteå). Men idag känns det bara konstigt.

Tänkte att jag skulle avverka ett morgonpass på löpbandet på gymet i morse. Men när jag satt där i omklädningsrummet kl 09.00 så kom en personal snällt och berättade att de inte öppnade fören kl 10.00. Kul. Verkligen. Så jag fördrev en kall timme i ett ödsligt omklädningsrum innan jag fick springa ihop lite värme.

På vägen hem stannade jag på ICA. Och på väg ut från parkeringen är det en korsande väg. Jag har stopplikt. Givetvis stannade jag. Jag som är så skötsam i trafiken. Hm. Men den här gången stannade jag. tittade både till höger och till vänster. Tomt. Så jag började köra rakt fram. Men hoppsan. Där kom visst en äldre man och skulle svänga. Han tutade och skakade på huvudet. Och jag skämdes. Mådde illa. Mitt fel. Och det värsta är. När något liknande händer mig. Mår jag verkligen dåligt hela dagen. Det kan hända alla. Visst. Men det känns inte bra.

Nu sitter jag i soffan. Benen är lite möra efter de senaste dagarnas tunga pass. Ute kan man nästan se minusgraderna. Så förbannat kallt är det. Kommer jag verkligen klara av norrland? Bäst att bädda ner sig här. Låta filmen rulla vidare. Men först finns det lite tvätt nere i tvättstugan. Vilket innebär att jag måste gå ut. Ut i kylan. Ut i midvinterfrosten. Kanske ska ta med täcket när jag går ut.