Senaste tiden har jag funderat lite på det här med mitt yrkesval. Efter idag är det mer aktuellt än någonsin. Synd bara att jag är så rädd för förändringar. Och feg.
Jag vet inte om jag passar som förskollärare. Eller pedagog i huvudtaget. Jag tvivlar mycket på det vissa stunder. Och hur bra jag än kommer överrens med mina kollegor känner jag att jag aldrig kommer att ha en riktigt bra gemenskap med dem. Eftersom de allra flesta är kvinnor.
För några månader sedan började jag fundera en del på det här med räddningstjänsten. Sedan dess har det växt i tankarna. Det har alltid varit spännande. Det har det. Och det här med att vara brandman. Jag är fruktansvärt sugen på det. Jag skulle verkligen vilja vara det. Få rädda männsikor. Uppleva ordentliga utmaningar. Både fysiska och mentala. Få arbeta fysiskt och varierat. Och att få den där härliga gemenskapen med sina kollegor.
När jag gick utbildningen på lärarhögskolan sa någon att i förskolan var arbetet så varierat och att ingen dag var den andra lik. Ha! Skitsnack säger jag.
Att komma in på utbildningen känns inte för avancerat. Grundämnena har jag bra betyg i och rullbandstestet. Gå med ca 25kg packning i 5-6% lutning i knappa 10 minuter känns verkligen inte skrämmande. Så fysiken är inga problem. Och jag tror jag har psyket också.
Jag har en pappa på jobbet som är brandman. Kanske ska jag kolla lite med honom vad som krävs. Om jag har det. Vad det nu är. Och så får jag fortsätta drömma. Fundera. Önska. Och en dag. Så kanske jag slår till. Och så står jag där med yxan i ena handen och brandslangen i den andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hmm men vems blogg från förskolelandet ska jag då läsa?
Jo, du får nog stå ut och läsa den här ett tag till då. En dröm är en dröm, men någon gång kanske drömmen slår in. Och då får du helt enkelt läsa en brandmansblogg ;-)
Jag skulle gärna läsa en brandmansblogg. Du skriver ju själv att det är fullt görbart i princip, så det klart du ska testa om det är vad du drömmer om! Det är ju inte värre än att du går tillbaka till förskolan om det visar sig att det ändå är det rätta. Men det låter som en väldigt bra idé att ta ett ordentligt snack med brandmanspappan först. Det är ju omöjligt att veta vad ett yrke verkligen innebär förrän man arbetat med det en tid, men han kan ju berätta om för- och nackdelar.
Tixe >> Det är just det, att det tar ett par år innan man förstår vad yrket egentligen är för något. Kanske det jag kommit på nu med förskolan. Det var inte allt det där jag trodde. Eller så var det alldeles för mycket. Jag vet inte. Kanske har jag bara tröttnad på stället jag är på.
Skicka en kommentar