Fullspäckad december

Jag har fortfarande inte pratat med brandmanspappan. Inte om hans yrke i alla fall. Kanske är jag rädd för att bryta planen jag har gjort upp. Planeringen av livet. Inte får man väl bryta den? Då kan allting raseras och bli kaos. Och hur skulle det se ut. Och inte minst kännas.

December lider mot sitt slut. Eller kanske till sitt klimax om man nu tycker att julafton skulle vara det. December har varit fullspäckad. Precis som alltid. Jag gick ut hårt med NHL Hockeynight med grabbarna. Med boyzen. Beroende hur tuff man vill låta. Efter en hel del spelade matcher. Hårda, men ack så kärleksfulla ord, hetsningar och tacklingar. En platta pilsner som plötsligt var tom. Så stod. Eller satt jag där som vinnare.

Efter en vecka. När kropp och huvud repat sig efter den lagom hårda kvällen så fortsatte det bara. Julmiddagar och presentköp. Adventsmiddag och dop. Bakning och städning. Och så viktigast och mest av allt. En jävla massa träning. Senast flög jag fram på löpbandet. 6x1000m ned 1' vila. Snitt: 3.40.5/km. Vad skulle jag då inte kunna göra om några veckor.

Som sagt. Snart är det dags för den 24:e. Pepparkakorna på barnens julkalender börjar ta slut. Ett namn dras varje dag. Skönt att ha något att göra på samlingen. För en som får panik när det är min samlingsvecka. Men det är några pepparkakor kvar. Vilket innebär att jag hinner få in lite till att göra. Skriva utvärdering. Göra i ordning för vårens inskolningsbarn. Julmiddag med familjen. Traditionell uppesittarkväll med Mr T och Don E. (I år ska miljonerna rulla in!) Och så en bunt träningspass till. Så klart.

Och ute faller snön. Sådär perfekt som den ska. I december.