Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen

Och just när jag sitter och funderar på om jag ska få några minuter över för att skriva lite om Herr Winnerbäck. Om hans nya skiva. Om hans bok. Och turné. Då kommer tiden med posten. För plötsligt byts arbetstid ut mot sofftid. Högljudnivå byts ut mot ett tyst rum.

Nu sitter jag hemma. Har dåligt samvete att jag gick hem från arbetet. Men efter gårdagens illamående och huvudvärk. Så fortsatte det idag. Och jag vet inte om jag skulle klara av en sådan dag till. Så jag gick hem. Och har plötsligt en massa tid över.

I början av september kom det ut en ny skiva. Inte vilken skiva som helst. Utan "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen". Utan Lasse. Herr Winnerbäck. Några veckor innan den släpptes hörde jag en av låtarna på skivan. "Jag får liksom ingen ordning". Och jag blev förvånad. Riktigt förvånad.

Första gångerna jag hörde den var jag besviken. Hur kom synten in i det hela? Vad håller han på med? Och det hela kändes så långt i från Lasse det kan bli. Men efter ett par dagar. Någon vecka. Så började låten sätta sig. Och den blev bättre och bättre. Nu är det mest bara introt som känns lite fel.

Men så kom skivan till slut. Och den slog ner med en blixt. En del låtar fastnade direkt. Låtar som man bara behöver höra en gång för att verkligen tycka om dem. Låtar. Eller "spår" som man visst kallar dem. Spår som "Fribiljett mot himlen", "Järnvägsspår" och "Jag fattar alltihop". Fruktansvärt bra.

Så nu har skivan gått varm i bilen. Det är en bra start på dagen. På väg till arbetet. Och det är en bra avslutning på arbetsdagen. På väg till gymmet. Eller hemmet. Vart jag nu tar mig.
Om några veckor. I slutet på november. Då är det dags för turné. Herr Winnerbäck visar upp sig igen. Och spelar lite nytt. Och säkert en hel del gammalt. Bra är det. I vilket fall som helst. Och den där nya skivan. Det får bra betyg av mig. Riktigt bra.