Slut på bensin

Tiden i soffan är förbi. Det är sluttittat på film. Huvudvärken har så gott som släppt. Det som är kvar är bristen på ork. På söndagen tog jag en sväng ner till träningslokalen. Sprang några km innan jag sedan hoppade in på gymmet och cyklade 25km. Jag var helt slut. Det brukar jag inte vara efter ett sådant lätt pass.

Måndag morgon. Klockjäveln ringer och jag börjar inse att det är på riktigt. Slut på lediga dagar och dags att resa på sig. Jag gör väl det jag ska på arbetet. Men inte mer än så. Kroppen vill inte. Den är helt slut. Orken finns inte. Inte till någonting. Jag vill bara lägga mig ner och vila.

Men det får bli någon annan gång. För tro det eller ej. Men i morse ringde klockäveln igen. Och nu är det allvar. Kommande två veckor är det uppförsbacke. De blir extra tunga. Dags för utvecklingssamtal. I vanliga fall brukar jag köra på "samtalsskägg". Men inte i år. För kom igen. Jag passar inte i det.

Idag avklarades de två första samtalen. De gick bra. Det tror jag. I morgon blir det värre. Då är det med Fru ordförande. Chefens chef. Så att säga. Och det finns lite att prata om. Dessvärre. Men det ska väl gå det också.
Fick först för mig att jag ändå skulle få gå hem tidigt i morgon. Men insåg snabbt att jag har personalmöte på kvällen. Ren lycka. Eller vidrigt smutsig. Men jag antar att jag inte har så mycket att välja på.

Efter de här två veckorna kanske jag kan andas igen. Fylla på soppan. Stanna till och tanka. Få upp huvudet ovanför vattenytan. Under tiden kan jag bara undras över en sak. Hur Mathias Tjärqvist kan bli utvisad för felaktik tekning. Vansinne.