Skräpplockarpokalen

Den här veckan är det någon slags miljövecka. Det säger folket på Håll Sverige Rent i alla fall. Och det är en bra sak. Det följer vi på förskolan. Så köksam lagar rester den här veckan. Först tänkte vi servera skräpmat. Men allvarligt. Det kan man väl inte ge barnen i en vecka?

Idag drog vi iväg och skulle samla skräp i vår närmiljö. Barnen var lite lagom peppade på det. Och det kan jag förstå. För får man välja mellan att springa runt och leka eller att plocka skräp. Så skulle nog valet inte vara allt för svårt.

Men då de inte var laddade för skräpplock så tänkte jag få dem laddade. Jag delade upp dem i två grupper. Började svamla om en skräpplockarpokal. Och berättade att de fick springa iväg med sina påsar i tjugo minuter och tävla om vem som skulle samla mest skräp.

Plötsligt sken alla upp och rusade iväg. De peppade varandra. De hejade på sina kompisar. De ville verkligen ha den där pokalen som inte fanns. Fast det man inte vet lider man inte av. Ha!

Så var alla tillbaka. Tjugominuter hade gått och den ena gruppen hade ungefär fyra påsar skräp mer än den andra. Jag var precis på väg att säga att de hade vunnit. När min kära kollega kommer och säger att det blev oavgjort.
"Jaha", okej. Jag ska väl försöka hålla tillbaka min tävlingsinstinkt då. Och så fick det bli oavgjort.

Pokalen snickrades ihop senare. Sprayades i guld. Och så spikade vi på lite av skräpet vi hittat. En riktig skräpplockarpokal.
Mina tankar blev kvar kring det falska oavgjorda resultatet. Måste inte barn också få känna på att vinna och förlora? Inte ska väl allting bara bli rättvist och oavgjort? Så fungerar inte livet. Och så ska det inte behöva se ut för förskolan heller. Då förbereds de inte för kommande liv. Men men. Barnen hade roligt. Jag fick igång dem. Antar att alla är lite nöjda i alla fall. Och miljön. Ja. Även den är finstädad och nöjd.