I morgon ska jag utvecklas. Jag ska vara med om en ny situation. Jag är inte direkt orolig. Tycker mest att det ska bli intressant att se reaktionerna. Att det blir ansträngande och jobbigt, det vet jag. Men det ska det vara.
Vi har en flicka på min avdelning som började hos oss för två år sedan. För 2.5 år sedan gick hennes pappa bort i cancer. Flickan hade jobbigt att lita på män. Den varningen fick jag när hon började. Men det har gått alldeles utmärkt. För ett år sedan fick jag en Djurgårdsreflex av henne. En reflex som tillhört hennes pappa.
För att gå vidare till morgondagen. Så har den här flickan. Och även en del av hennes vänner. Frågat mina kollegor och mig om vi inte kan åka till hennes pappas grav någongång. Den gången är i morgon förmiddag.
Övriga föräldrar har bara varit positiva till det. Frågat när vi ska åka så de kan ta med blommor som barnen kan lägga på graven. Och flickans mamma tycker det är en jättebra idé. Hon är stark. Verkligen.
För att förbereda barnen på besöket har vi...Ja, vi har nog inte gjort någonting. Vi tar det lite som det kommer. Att flickan blir ledsen vet vi. Det blir hon ibland. Och att en del av hennes kompisar kommer att tänka på personer de känner som gått bort. Det får vi räkna med. Jag tror det blir en lärorik dag. För barnen. Och för oss pedagoger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det blir en alldeles ypperlig erfarenhet tror jag! Döden är en oundviklig del av livet och väldigt ofta är det vi vuxna som förstorar upp allt som har med döden att göra. Barn ser det mer naturligt. De är ledsna en stund, för att i nästa stund leka och skratta och så kanske de blir ledsna en stund igen.
Det är sundare än det som vi vuxna så ofta håller på med.
Jag hoppas att dagen blir bra!
Vill ni sedan prata med barnen om döden så är faktiskt sagoboken "Adjö, herr Muffin" ett bra tips att utgå ifrån!
Jo, barn brukar kunna klara av sånt där på ett lättare sätt. I alla fall på utsidan.
Herr Muffin. Det känner jag igen. Det är inte någon mullvad eller så?
Nästan, Muffin är ett marsvin.
du kan läsa mer om boken här: http://www.barnboken.nu/cgi/kort/9789163822018.shtml
Hur gick besöket?
Tessalisa >> Besöket gick riktigt bra. Det kom inte så mycket frågor kring döden. Flickan var mest stolt, inte ledsen.
Kanske var det mest jobbigt för mig, det första jag såg vid graven var ett skrivet kort av flickan "Grattis pappa. Jag önskar du levde för alltid."
Glenn: skönt att det gick så pass bra! Jag förstår att det "sticker till i hjärteroten" när man får läsa en sådan kärleksförklaring till en bortgången pappa.
Skicka en kommentar