Det har gått så många år sedan jag hade min släng av sjukdomen. Men sviterna sitter fortfarande kvar. Framför allt i huvudet. Det är fortfarande jobbigt att höra om det. Det är fortfarande jobbigt att tänka tillbaka. Och ibland är det fortfarande jobbigt att se sig själv i spegeln och se någon annan i spegelbilden.
Behövde bara skriva av mig lite. Få ur mig ord. Det brukar kännas lättare då. Allvarligare är det inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
*kommenterar 3 inlägg i en kommentar*
Ibland är det just att "Få ur sig ord" som är det viktiga för att trycket ska lätta. Jag skriver och jag har min "Mr K".
Vatten är trevligt, i vattnet blir man viktlös. Fast jag är inte ett dugg smidig. Kan simma, men inte bra.
Skrivkramp som uppkommer när skrivandet känns kravfyllt finns det bara ett botemedel mot och det är att INTE skriva av tvång. ALDRIG skriva av tvång, bara när man själv känner att det behövs eller för att man känner att det är roligt.
För mig är skrivandet min drog, men droger kan ge överdoser.
Tessalisa >> Att känns sig viktlös är riktigt skönt ibland. Kanske det var efter det tankarna gällande sjukdomen kom tillbaka lite.
Konstigt nog blev det tre bloggar när jag sa att jag egentligen var less på att skriva. Så kan det bli ibland. När andan faller på...
Du Glenn, det är din namnsdag idag ;-) Grattis till det!
Tåkigt att det inte känns bra att skriva, men för vad det nu är värt så gillar jag de du gör..
Hoppas att spökerna håller sig undan, det är alltid tungt när kommer och smäller till på käften. Än värre när de knockar en totalt.
Hoppas du mår bättre
A
Tack tack. Fick några gattulationer idag. Rätt roligt då man heter något helt annat :)
Spöket och tankarna lämnade relativt fort. Lite mör någon dag efter bara. Svårt att bli glad sådär direkt, men det ska väl få ta sin tid det också.
Skicka en kommentar