I måndags var jag på ytterligare en föreläsning. Den här gången handlade det om självkänsla. Hur man kunde arbeta lite kring det. Hur man kunde upptäcka bristen det på barn och ungdomar. Och även på sig själv.
Kvinnan var bra som föreläsare. Hon pratade på om saker som kännetecknade dålig självkänsla. Och vi fick prata lite snabbt med grannen om vad som skapade oro. Vad man var osäker på. Och en massa annat.
Jag öste upp saker som gör mig osäker. Som jag blir orolig för. Mina kollegor D och Chica H fick inte fram något. De höll med om att jag aldrig pratade om känslor. Och allt eftersom övningarna och faktan kom fram. Så började mina kollegor titta på mig.
Så kom den sista övningen. Alla skulle sätta sig som de trodde en med dålig självkänsla skulle sitta. Mina kollegor började sjunka ner lite på stolen. Hänga lite med ryggen. Och så tittade de på mig. Och såg att det var så jag suttit hela tiden.
Efter föreläsningen hade jag inga tips på hur jag skulle kunna arbeta med att bygga upp någon form av självkänsla. Jag hade mest fått det bekräftat. Det pratades om att man ska våga öppna sig och släppa ut känslor. Både som vuxen och barn. Jag satt där och väntade på att få veta hur man gör för att klara av det. Men det kom inte. Så 3,5 timmar senare. Promenerade vi ner till tåget. Två kollegor och jag. Full med bekräftad brist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Känner att jag blir lite lessen av vad du skriver.Dels för att föreläsningen inte gav några bra tips, en enkel lösning tycker jag inte skulle vara så dumt... ;-)
Sen tycker jag att det är så tråkigt att dina kollegor bara sitter tyst och låter dig prata, finns det verkligen ingenting som gör dem osäkra?! Kan vara så att att det är osäkerhet som gör att de inte vågar. Du är modig! så sträck på ryggen killen och jobba vidare, du vet ju åtminstone vad du ska jobba med.
A
Precis. En enkel lösning på det hela skulle inte ha varit fel. Då hade det varit värt att betala kostnaden för föreläsningen :)
Kanske har mina kollegor så fantastiskt stark självkänsla så de nehöver inte arbeta med den. De är självsäkerheten själva. Men det tror jag inte. Det är nog ingen, egentligen.
Jag vet vad jag ska arbeta med. Det gör jag. Men jag har inte en blekaste aning om hur.
Skicka en kommentar