På tisdag ska min kollega D och jag. Med hjälp av två föräldrar. Åka in till stan med våra äldsta barn och gå på Naturhistoriska Riksmuséet. Vi har arbetet en del med "Jag-utvecklingen" och tyckte att ett besök på utställningen om människan skulle kunna vara en fin avslutning på det hela.
Men. Om jag går tillbaka några dagar. Fredag morgon. Och jag vaknar med halsont. Det var en relativt lugn och kort fredag för min del. Och efter att ha ställt in löppasset och vilat på fredagkväll tänkte jag att det skulle nog kännas bättre.
Lördag morgon. Och känslan är mera som att jag blivit överkörd av ett tåg. Ett brutalt stort X2000. Men att ligga och gräva ner sig för det går inte. Så Flickan från landet och jag far runt. Och jag avslutar kvällen med att se Flickan från landet i norr spela handbollsmatch i en iskall hall.
Söndag morgon. Och det där tåget som igår kört över mig. Har backat tillbaka. Jag ligger kvar. Och så kör det fram igen. Gång efter gång.
I morgon är det måndag. Och jag ska gå till arbetet igen. Så är det bara. Får försöka stå ut. För på tisdag ska vi åka på studiebesök. Då ska jag med. Då måste jag med. Så är det bara. Så jag får hoppas. Att det där förbannade tåget. Backar tillbaka ordentligt till i morgon. Och låter mig vara. Jag behöver vara frisk.
Men för att bli frisk behöver man ha varit sjuk. Och ja vägrar erkänna att jag är sjuk. Så egentligen är det kanske inte problem. Ha!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Att kliva av spåret och låta kroppen återhämta sig är ju en idé som man kan ägna sig åt...
Men å andra sidan, om du inte är sjuk så har du kanske heller inte blivit överkörd av tåget och då är det ju i slutänden inget problem! ;-)
Krya på dig i alla fall och lycka till med utflykter och annat som väntar under kommande vecka.
Skicka en kommentar