Jag sitter inne på chefens kontor nu. Fast egentligen är det inte hennes kontor nu. Det är mitt. På riktigt. Det är jag som är föreståndare. I tre dagar. Det är jag som har fått ansvaret när chefen och ställföreträdande har gått på ledighet. Det är stort. Även om det är en väldigt liten sak.
Tänkte att jag inte skulle behöva göra så mycket. Men blev direkt på morgonen inblandad i dramat här. En vit skåpbil som stryker runt. Har varit i grannkomunen och har varit här. Försöker locka till sig barn med hjälp av hundvalpar. Vidrigt. En skåpbil var här utanför igår. Om det var den vet vi inte. Kan ha varit. Eller kanske inte.
Senaste månaden har kroppen börjat säga emot. Den vill inte arbeta längre. Den vill inte vakna och åka iväg till arbetet. Inget direkt fel på arbetsplatsen. Bara trött på att behöva gå upp och göra det. Vissa dagar har den varit helt avstängd. Bara ett skal som vandrar omkring här.
Kollegor och barn har varit sjuka. Det har inte jag. Jag blev så trött på att arbeta så jag önskade att jag skulle bli sjuk. Jag blev så trött på att arbeta så att jag försökte bli sjuk. Vara nära sjuka barn var ett försök. Det gick inte. När det var snökaos här nere i stortstan och jag varit ute och tränat. Då stod jag ute vid bilen och bytte tröja. Ta på sig varma. Torra kläder. Innan jag drog på mig den nya så stod jag en minut extra bara för att bli lite kall. Men det gick inte heller.
Nu är det tre dagar kvar innan ledighet. Om två timmar är det bara två dagar kvar. I måndags hade vi luciatåg för föräldrarna. Den sista saken man behövde anstränga sig inför. Nu kan man slappna av. Tisdag morgon. Då vaknar jag upp och känner sjukdomen vara på ingående. Hals och näsa.
Nu är det onödigt att bli sjuk. Nu behövs det inte längre. Nu kan jag vara frisk. Men så fort jag börjar slappna av så kommer skiten direkt. Så är det. Och tydligen går det inte att rubba på de bestämda sakerna.
Får inte slappna av idag heller. Hålla utkik efter barn och skåpbilar. Men kanske är det en bra sak. Kanske är det det som gör att jag klarar att hålla förkylningen borta. Ett stund till i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag måste le lite när jag läser om dina ansträngningar att faktiskt bli sjuk, en amatörteori är nämlingen att du istället härdar kroppen och gör den mer motståndskraftig ;-)
Fast att symtomen kommer när du slappnar av är ju en aning oroväckande för det tyder ju på stress (fast vem lever inte under stress den här tiden på året).
Din trötthet kan mycket väl också bero på ett lömskt vilande virus som väntar på att du ska slappna av så att det får chansen att ta över din kropp.
Tessalisa >> Inte en enda sjukanmälan på hela terminen. Något måste vara fel då. Eller så är det bra, egentligen.
Är övertygad över att det ligger något brutalt elakt virus och väntar. För att ta över både kroppen och huvudet. Och som ska styra mina handlingar.
Hoppas att du får en lugn och skön jul :) Jag ser verkligen fram emot min ledighet nu. Nästa termin när du är lika frisk så kan kan du ju ta en dag ledigt :) eller två ..
Annaonym >> Ska sprida ut mina semesterdagar ordentligt. En varannan vecka kanske :)
Ha en riktigt skön ledighet du också. Och få bort alla arbetstankar och annat som ligger i huvudet.
Skicka en kommentar