Fortfarande jobbigt

Efter tre års tid borde det inte vara så jobbigt längre. Att behöva skiljas några dagar. Att vinka adjö på den där hemska parkeringen på Arlanda. Men det är det. Det är det verkligen. Förra året var handlade det om att vara ifrån varandra tio dagar över julen. I år har vi fått ner det ordentligt. Bara tre dagar. Men det är tre dagar för mycket.

Jag vill inte vara i från Flickan från landet i norr alls. Inte ens lite. Och så kommer alla de där minnena när bilen stannar på Arlandas parkering. Minnen från tre år tillbaka. När vi precis träffats. När vi var tvugna att vinka adjö hela tiden. Och vara ovetande om när vi skulle ses igen. Nu vet vi att vi ses snart. På torsdag eftermiddag. Då har jag förhoppningsvis tagit mig hela vägen upp till lorr.

Men just nu sitter jag här. Klockan har precis slagit 08.00. Det är mörkt ute. Och det är ensamt här inne. Jag räknar inte dagarna till julfton. Jag räknar dagarna till juldagen då jag ska åka.