Jag började skriva ett svar till alla i kommentarerna. Men så kom jag på. Kanske ser man det lättare om det kommer upp här. Så jag gjorde det i stället. Och bröt därmed direkt det där med att de sista orden var skrivna.
Jag visste inte att det fanns så många som läste mina rader. Som verkar tycka de är okej. Så det är nästan så att det blev lite suddigt i ögonen. Lite svårare att se. Och så blev det sådär förbannat svårt att känna att jag gjort rätt beslut.
Det som tog emot mest av allt. Det var det här med Glenn och City of cilent wishes. Jag vet inte hur många som hängt med i det hela. Men kort sagt. Flickan från landet i norr och jag träffades genom våra bloggar. Det var länge sedan nu. Mer än 2,5år. Men känns på något sätt minst lika nytt och härligt ändå.
Flickan från landet i norr skrev också att jag aldrig tar förhastade beslut. Nu kanske det inte stämmer jämt. Men lite ändå. Jag tar sällan förhastade beslut. Jag funderar. Vrider och vänder. Och så bestämmer jag mig.
Jag har vridit nu. Och jag har vänt. Och jag hade också bestämt mig. Men så kom ni. Allihopa. Och vred och vände lite till. Åt mig. Och så har jag suttit i två dagar nu och funderat igen. Det skapar en del ångest att behöva skriva. Att inte få ut det där som jag egentligen vill skriva om. Men samtidigt är det roligt. Jag får ur mig saker som jag ibland har svårt att prata om.
Så nu står jag där på noll igen. På ruta ett. Utan någon som helst aning om vad jag ska ta mig till. Men med en massa kommentarer som jag försöker ta in. Jag kanske ska börja med att ta en liten paus. Och säga så här: Jag återkommer. I november. Så kan vi ändra ordet "Adjö" till ett "bis später". Eller "vi hörs". Hur man än vill ha det. Hej. Så länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag går in var dag för att se om du skrivit något nytt, jag tycker om det du skriver. Korta eller långa rader spelar ingen roll. Det är det du förmedlar till mig som gör dej speciell.
Jag vill tacka dej från hela mitt hjärta för det du har givit mej :)
Förlåt om jag inte kommenterat tidigare.....
Jag hoppas att det inte blir Adjö utan på Återseende.
Mvh Mari
Välkommen tillbaka när helst du önskar det själv! Och du, det räcker med att du är du!
Skriv när du vill och om vad du vill, jag lovar att jag återvänder som läsare!
Ett bra beslut tycker jag!!
Måste oxå jag passa på att säga fölåt att jag inte förän igår kommenterat tidigare.. har som bara ätit av sopppan och inte berättat att den smakat utsökt!
Ta och ladda dina vapen och njut av att se höstlöven falla!
A
huvudsaken är ju att vi ses i mars. i globen.
heheheee
Jag funderade på hur dumt det verkar att komma in en månad efter det här inlägget och skriva en kommentar där man uppenbarligen erkänner att man inte varit inne här på länge, och dessutom påstå att man kommer sakna bloggen. Och ja, det är nog skitdumt. Så jag stängde ner kommentarsfältet och tänkte gå ut igen.
Men näe. Jag måste säga hejdå, om det nu är det du bestämt dig för. Jag har slarvat med att gå in här på sista tiden, men absolut inte för att din blogg inte är bra. Jag tycker faktiskt den är en av de allra bästa, det har jag tyckt sen jag hittade hit första gången. Och ja, det måste varit längesen om du säger att du träffade flickan för 2,5 år sen, för det kommer jag ihåg. Det finns så många bloggar där ute, och vilka man hittar till är väl mest slumpen som avgör. Men vilka man kommer tillbaka till beror på personen bakom.
De bästa bloggarna är de som är på riktigt. Och det är din. Tack för att du har bjudit in oss, låtit oss ta del av ditt liv och dina tankar. Om du ska fortsätta bestämmer bara du. Det är inte viktigt, det får inte bli nån press eller tvång. Du ska inte fortsätta för att vi vill det, lika lite som du ska sluta för att det finns andra du tycker skriver bättre.
Det här blev visst långt, men nu återstår bara att säga hejdå (om du väljer att lägga ner) och lycka till med allt (oavsett vad du väljer)!
Och november kom och november gick...
Hoppas att livet leker, träningen går bra och att du njuter av adventsfrid (och inte drunknar i julpyssel med barnen på jobbet...)
Skicka en kommentar