Under semestern konstaterade jag ständigt att jag är en väldigt svag människa. Två av alla de tusentals svagheter jag har fick jag för mig att försöka jobba lite på. Först och främst var det vikten. Jag höll på att se ut som Gilbert Grapes mamma. Nästan i alla fall.
Sedan jag börjar jobba igen har jag tränat nio av tio dagar. Totalt 10 pass. Och inte ätit onyttigt en enda gång. Magen känns betydligt bättre redan nu. Och resultatet kommer väl så småningom det också.
Det andra var min sociala fobi. Jag är rädd för människor. När jag gick på gymnasiet gick jag hellre ner till starthållplatsen för bussen än att gå på utanför skolan när folk redan satt på bussen.
Jag har alltid haft svårt att prata inför folk och prata med okända människor. Jag är svag. Helt enkelt. Och feg.
Den här veckan har jag ringt runt till en massa okända människor. Frågat och bokat. Helt på egen hand. Och idag. Då skulle jag köpa rosor till Flickan från landet i norr. Vita med röda kanter. Importerade från Equador. Fast det hör inte hit.
Jag började småprata med han som arbetade i blomsteraffären. Bara sådär. Annars tittar jag mest ner i marken och undviker ögonkontakt.
Kanske är jag på väg. Att rycka upp mig lite. Det har bara gått två veckor. Men ändå. Nästa vecka har vi första personalmötet. Det får bli som något slags ultimat test.Öppnar jag munnen under de två timmarna så har jag lyckats. Annars är jag lika svag som tidigare.
Innan mötet har jag en önskad inskolning att ta hand om. Återigen tvings jag till att prata. Innan mötet har jag ett test till att fixa. Nu på söndag. Jag är livrädd men det verkar så förbannat jävla fräckt så jag bara måste göra det. Den dagen kommer all svaghet vara som bortblåst. Vare sig jag pratar eller inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du är INTE svag! Du är MODIG som vågar utmana dina egna rädslor.
Vi människor är inte statiska. Vi går att förändra med lite tålamod, men det är bara du som kan förändra dig själv.
Jag är övertygad om att du kommer fixa söndagens test! Passa på att ha roligt så ska du se att det mesta löser sig!
Var rädd om dig.
Tessalisa >> Men jo, lite feg är jag nog allt. Men som sagt, det kan kanske ändras.
Mimmi >> Hej. Det var inte så illa som jag var rädd för. Eller så är det bara så mycket lättare att vara kaxig i efterhand.
Skicka en kommentar