En hög svensexa

Igår var det söndag. En dag jag med olika känslor har väntat på. Det skulle bli kul, spännande, nervöst. Men samtidigt skönt att ha det hela avklarat.
Det var dags för min brors svensexa.

Under ett par veckor har jag fått ihop lite nära vänner och fixat ihop lite aktiviteter. Och trots att jag under förmiddagen började bli ytterst tveksam till mitt val av aktivitet så slutade det hela riktigt bra.

Först plockade vi upp honom på jobbet. Ledigt hade han fått utan att veta om det. Sedan bar det av till Karlberg där han fick plåga sig igenom militärhinderbanan. Slutkörd fortsatte vi ut till Nacka och äventyrsbanan.


Nu handlade det om höga höjder. 16-18 meter upp i luften. Nästan så man kunde nudda molnen med fingerspetsarna. Första banan var att klättra upp och gå på en tunn slak lina. Och bara hålla sig i rep som hängde ner med 2-3 meters mellanrum.








Hade nog en puls på 280 innan det var dags att gå ut på linan. Väl därute var det ingen större fara. Och att efter ett tag ramla ner var helt okej det också.




Nästa bana var nog min tuffaste utmaning. Förutom att klättra, som redan det är jobbigt med min höjdrädsla. 16 meter upp för ett träd och så ut på en liten plattform. Och därifrån bara kasta sig ut. Efter 12-13 meter bromsades man mjukt upp.






Och så kom vi till sista banan. Högsta klättrigen på 18 meter och så över en liten gångbro mellan två träd. Hängandes två och två på en lina.

I full fart. 50-60km/tim for vi fram mellan träden. Riktigt behaglig avslutning jämfört med de två tidigare banorna.


När det hela var över åkte vi tillbaka en liten bit till Hellasgården och såt lite lunch. Och så gick vi en runda fotbollsgolf.

Och som avslutning blev det middag på östermalm med brat spotting och sushi i mängder.

Tror bror min ändå uppskattade dagen. Trots de höga höjderna. Själv är jag glad att jag valde det jag gjorde. Det blev en utmaning för oss alla. Och jag vet att jag hade varit riktigt förbannad på mig själv om jag hade varit kvar nere på marken.

Nu är det avklarat. Nöjd med mig själv. Inte bara för att jag vågade klättra högt. Eller kasta mig ut i tomma intet. Utan kanske mest för att jag fixat och hållt på för att han skulle få en egen dag innan bröllopet. Så om inte han fick det han önskade. Så fick i alla fall jag det och lite till.