Ibland gäller det att hitta de små sakerna. Små helt betydelselösa saker som ändå är ganska roliga och viktiga.
Nästan alla barnen på avdelningen är som besatta av att göra pärlplattor. De läggs i olika former och i olika mönster. Och när de presis har börjat, kanske bara lagt två tre pärlor på den där stora taggiga plattan. Så ropar de efter mig. De ropar att jag ska stryka deras pärlplatta när de är klar. Och att det kommer att ta ett par timmar innan de är klara, det spelar ingen som helst roll.
Ibland stryker jag dem och ibland min kollega D. Vem som nu är i närheten av strykjärnet och bakplåtspappret. Men så idag. Då hörde jag två flickor sitta och prata när de satt vid ritbordet och pärlade för fullt.
"Matte är bäst på att stryka. Han är mycket bättre än D"
Och jag bara log för mig själv där bakom bokhyllan. Åt utmärkelsen. Och åt utmärkelsens lagom stora betydelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilka härliga och ärliga omdömen!
Var glad!
Gällande mamman som önskade dig till inskolningen så antar jag faktiskt att hon har granskat er ute på gården så du ska vara STOLT över att hon önskat dig.
Flera av vännerna som har barn har valt förskola utifrån vilket intryck personalen på lekplatsen har gett.
Tessalisa >> Då tolkar jag det så :)
Skicka en kommentar