I rock!

I natt hade jag väldigt svårt att sova. Jag låg och vred på mig och stirrade upp i taket. Tankarna cirkulerade ordentligt i huvudet. Och så plötsligt var det morgon. Och det var dags att stiga upp.

Idag skulle jag inte till arbetet. Inte diret i alla fall. Utan det var dags för det där hemska vidriga hembesöket. Det jag varit livrädd för. Så jag stack iväg. Kräktes två gånger av nervositet. Och insåg att jag var utanför deras lägenhet 45 minuter för tidigt. Så efter att ha tuggat tuggummi och vandrat omkring ett tag så ringde jag på deras dörr.

Flickan var lite blyg i början, men verkade komma igång lite på slutet. Jag satt där och pratade om våran förskola och frågade flickan lite. Och mamman frågade mig. Efter två timmar kändes det som att allt var avklarat. Och det gick som en dans. En dans på rosor. Och med enkla steg.

Nöjd. Belåten. Och med en positiv känsla gick jag ut. I regnet. Och hoppade upp på cykeln. 39 minuter senare var jag på arbetet. Lika blöt som om jag skulle ha ställt med i duschen med kläderna på. Tur att jag har överdragsbyxor och tofflor där som jag snabbt kunde hoppa in i. Och att torkskåpen gör det de ska.

Så då kan jag relatera till det alla sagt tidigare. "Det är inga problem". "Det går fint". "Det där fixar du utmärkt". And so on. And so on. Ja. Jag fixade det utmärkt. Inga problem alls. Jag kunde svara på varenda fråga. Och jag fick lite dialog med barnet. Precis som det var tänkt. Kanske har jag ändå lite koll på mitt yrke. Kanske kan jag just idag. Bara idag. Säga: I rock!