En mindre grabbig grabbdag

Om några månader ska min kära bror gå fram till altaret. Han är nervös. Och jag är nervös. Inte för hans skull. Utan för min. Jag är bestman. Jag ska stå där framme jag också. Jag ska hålla tal. Jag kommer att ramla ihop och dö.

Men innan dess så är det en del som han ska handla för att kunna se anständig ut där framme. Tidigare har vi båda shoppat kostym och skjortor. Jag har allt mitt på det torra. Men han behövde lite till. Därför var det idag dags för en runda på stan.

Bror min, Mr P-son och jag. Bröllopsbutiker. Skoaffärer. Smyckesbutiker. Pengarna hans rullade. Och påsarna växte i hans händer. Men det gick helt klart över förväntan.

När shoppandet var klart gled vi in på centralbadet. Tränade lite. Tyvärr får jag inte springa. Jag får inte cykla. Jag får egentligen inte göra något alls som kan belasta hälsenan mer än vanligt. Men det blev lite gymande. Och äntligen fick jag känna på lite svett och ömma muskler igen. Och antagligen kommer jag känna av dem ännu mer i morgon bitti.

Direkt från gymet ner till poolen. Simma av sig lite. Och in i duschbastun. Och så ner i bubbelpoolen. Och så in i ångbastun. Så höll det på. Några timmar senare. Lagom möra. Rullade vi ut därifrån.

Vi rullade hela vägen till östermalm. Östermalm, där blickarna bränns på skinnet. När man ser ut som man absolut inte får när man är på östermalm. Men snabbt in på en kinabuffé restaurant. 35 sushibitar senare. Med rejäla magsmärtor, tog vi oss ut.

Och för att få upp den manliga nivån på normal igen så blev det lite playstation avslutning. En bra dag. En skön dag. Även om den kanske inte var så grabbig som en grabbdag kanske ska vara. Shopping. Relax. Och resturantbesök. Ja. Varför inte.

Nu kan dagarna räknas ner till bröllopet. Alla har sitt på det torra. Jag sitter ensam i soffan och läser igenom itt tal. Samtidigt sjunger Håkan Hellström om sin ängel. Och jag längtar vidare till sommar och semester.