Varje helg. Varje vecka. Tänker jag att det ska bli ändring. jag tänker att det ska få ett slut. Jag ska tvinga fram leendet. Jag ska pressa fram ett glatt humör.
Men så blir det måndag. Och allt är lika grått. Jag är död på insidan. Och på utsidan också för den delen.
Allt jag gör känns meningslöst. Jag driver bara fram i en grå bubbla. Och allt jag vill är bara att få komma ut därifrån. Ut och få se färger. Höra skratt. Men det går inte. Jag sluter mig totalt för omvärlden. Ingen har en chans att ens komma lite nära. Och det skrämmer mig.
Jag vet inte vad det är för fel. Jag vet inte varför jag har dött. Det finns mycket runt omkring mig jag kan vara glad över. Som jag borde vara glad över. Saker som händer som jag förr blev lycklig och skrattade för. Blodet som pumpade friskt i kroppen. Nu är det bara döden som rinner i mig. Eller livet som rinner ur mig. Jag vet inte vad som ska vara värst.
Om det bara kunde vända snart. Innan allt förstörs. Innan alla tröttnar. Innan jag tröttnar. Ge mig lite liv. Ge tillbaka det som tagits från mig. Hit med mitt leende. Mitt skratt. Mitt kroppsspråk. Och mina ord. Mina positiva tankar.
Och ingen jävel når mig nånsin mera...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hallå ja gräv inte ner dig totalt. Vi älskar ju dig och behöver dig. Vad kan vi göra för att hjälpa dig?
KRAMAR
Det låter som att du behöver ett avbrott från vardagen. Kan inte du och "flickan från landet i norr" boka en resa och åka iväg tillsammans för att lämna den grå vardagen för en stund?
Jag tror att det blivit lite "för mycket". Strul med skador, prestationskrav på jobbet och för mycket vardag kan skapa grå bubblor för vem som helst.
tror inte på en veckas resa.. känns nästan ännu sämre när man kommer tillbaka till den grå vardagen. men kanske dags att byta jobb??
Hoppas att påsken blev bra med en massa trevligheter och vila. Åkte ni norrut till snön?
Var håller du hus nu för tiden? Saknar din blogg.
Har älvorna slutat dansa här helt och hållet? Trist. Man ska ta paus från bloggande ibland, det får aldrig bli något krav att blogga. Men det är så himla tråkigt när det slutar med ett så tungt inlägg som ditt.
Jag hoppas att du inte är kvar i den grå bubblan. Det är nog mest det jag vill säga.
Skicka en kommentar