De senaste dagarna har varit lite tunga. Det har varit några jobbiga situationer. Och ibland har det kännts som om hela verksamheten blir mitt ansvar. Då en kollega är halvt sjukskriven och en är negativ till det mesta.
Idag frågade chefen ännu en gång hur det var. Senaste tiden har jag sagt "bra". Men. Det brukar kunna synas på mig när något inte är som det ska. "Du har inget leende på läpparna" som chefen uttryckte det.
Så vi började prata lite ute på gården. Om min halvtidskollega. Om möten hit. Och möten dit. Och om verksamheten. Om hur jag känner det hela. Och en hel del annat kan man säga.
Till slut även om att jag får dåligt samvete ibland. Som jag skrev om igår.
Det skulle jag absolut inte ha. Och det vet jag egentligen själv att jag inte ska. Men jag vet inte hur jag ska lyckas få bort den känslan. Det är visst en del av betalningen. Från barnens håll. Att de är på mig och vill vara med mig hela tiden. Eftersom jag är med dem och leker med dem. Är nere på deras nivå och pratar och lyssnar. Samt att jag har ett leende på läpparna ger mera intresse för barnen än någon som går runt och ser sur ut.
Annars var det att jag måste sluta tvivla på min förmåga. Jag kan. Men samtidigt. Jag ska inte göra allting ensam. Blir det så att mina kollegor inte hjälper till. Måste det pratas ordentligt med alla berörda.
Kort och gott. Jag fick prata ut lite där ute på den soldränkta gården. Det kändes bra. Det finns nog mera att få ut. Och det kanske under lite mera ordnade former. Utan avbrott. Utan uppsiktskrav. Men det får bli en annan gång. Tills dess. Får jag göra vad jag kan. Och försöka få dit det där leende igen. För det är väldigt viktigt. För mig. För barnen. Och för mina kollegor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Känner igen det där med "det borttappade leendet". Det är jobbigt.
Min metod för att orka och kunna le ett äkta leende på jobbet är att jag verkligen tänker på de där goa ungarna som jag har där! Jag vill göra mitt bästa för dem, men om du läser min blogg ibland, märker du att jag är rätt negativ där. Jag blir sån när jag inte mår bra, men jag kan gå in i en "positiv roll" som ÄR äkta när jag får vara med barnen som jag trivs med. Då försvinner problemen för en stund. Med barnen kommer leendet. Det slocknar kanske igen när de gått hem och verkligheten kommer ikapp, men det fanns där så länge de var kvar!
Hoppas du hittar leendet och får riktigt kul tillsammans med barnen, kollegor och föräldrar. Att hitta bra former och tid för reflektion och bra diskussioner med kollegor är svårt. Vi försöker hitta olika mötesformer på mitt arbete. Sedan är en bra chef som har tid att lyssna otroligt viktigt, det verkar du ha. Ha en trevlig helg!
Skicka en kommentar