Test 514?

Idag har det varit en sån där dag. Som får människor att le lite extra. En sån dag där solen värmer med sina strålar. Och fåglarna sjunger och visar att de är på topp.

Jag log redan när jag gick hemifrån. 05.30. I morse. Det är fredag. Vädret skulle bli strålande. Rätt låt körde i gång i mp3:an. Och. Ja. Det tillvaron kändes helt enkelt bra.

Hela dagen på arbetet gick också bra. Färre barn. Färre konflikter. Och en hel del utomhus. Nästintill hela dagen faktiskt.
Det märks tydligt hur bra barnen mår av att få vara ute. Det blir väldigt lite konflikter. Det finns så mycket större ytor att vara på. Så mycket mer spelrum. Helt enkelt.

Vi har fått beröm av skolorna. "Det märks stor skillnad på era barn och kommunala barn när man ska ut i skogen eller gå någonstans. det är aldrig något gnäll från era."
Jodå. Så säger dem.

I alla fall. Dagen gick bra. Och hem kom jag. Hem. För att testa mitt knä. Det har blivit en hel del testande senaste tiden. Knän. vader. Hälsenor. Undrar hur många test jag kommit upp i?

I alla fall. Det var bara att hoppa in i kläderna. Och in i skorna. De svarta.
Och i väg.
3 km (14.02.12). Blev det. Jag kände ingen smärta i knät. Men samtidigt. Det kändes inte helt bra.
Det märks att något inte stämmer. Lite tjockt i knät. Men. Kanske är det ett steg i rätt riktning. Jag vet inte.

På onsdag. Ska jag till sjukgymnasten. Bra att få en till titt på det där knät. På knäjäveln. Jag ska vara hemma hos henne. 19.00. Tycker det är väldigt snällt. Uppoffrande av henne. Att ta emot mig sådär. Sent. Och långt efter arbetstidens slut.
Det uppskattas. Verkligen.

Och. Det är där jag sitter nu. Med balkongdörren öppen. Ingen glögg. Men med ett lagom klart sinne. Knät har inte blivit sämre. Snarare tvärtom. Och solen skiner. Fortfarande. Det går frammåt. Knät. Dagarna. Ja. Det mesta.