Med minsta möjliga marginal.

Tillbaka på arbetet idag. Kändes helt okej. Den värsta stressen har lagt sig. men absolut inte allt. Fortfarande en hel del att ordna. På torsdag. Ska jag ha mitt sista samtal. Ett sista avslutningssamtal. Och det känns inte så farligt.
Förra året. Hade jag mer eller mindre panik inför varje samtal. I år. Har det känts lugnare. Det är bra. Kanske är det rutinen. Eller att jag känner föräldrarna lite bättre. Jag vet inte. Men skönt är det.

I torsdags. När jag var upp i norr. Var det Svenska Cupen i friidrott. Den där tävlingen. Som jag skulle ha varit med på. på 800m. Men jag inte kunde med mitt knä. Vilket gjorde att jag kände mig som en svikare.
Vi förlorade. Väsby åkte ur finrummet. Och det var med minsta möjliga marginal. Vi hade samma poäng som Västerås. Men de hade två grensegrar. Vi hade bara en. Det var bittert.

Om jag nu kan vara med. Och får vara med, nästa år. Blir det lättare motstånd. Kanske är bra det. För min del. Vi ska tillbaka. Snabbt. Så enkelt är det.