Jag är en svikare

Jag har inte varit på topp idag. Jag har känt mig som en svikare. Som en sämre människa helt enkelt.

Efter träningslägret i Monte Gordo, Portugal. Blev jag uttagen i Svenska Cupen laget. På 800 meter. Tävlingen ska gå på torsdag.
Svenska Cupen är en tävling mellan olika klubbar. Där alla friidrottsgrenar är med. Väsby. Som jag tävlar för. Är med i högsta divisionen. Så bra är vi. Tydligen.

Men. Mitt knä. Som är på bättringsvägen. Men ändå en bra bit i från helt bra. Känner sig inte direkt redo för ett maxlopp. Inte ens nära. Så jag har kastat in handduken. Jag har avsagt mig min plats i laget. Och det känns bittert. Jag känner att jag sviker laget lite. Och klubben.
Det finns bara två stycken lång- och medeldistansare i klubben. Och det är min bror. Och jag.

Min bror. Han ska ta hand om 3000m Hinder. Alltså finns det inte direkt någon som kan ersätta mig på 800m.
Tilläggas ska också. Att det finns vissa tidsgränser. Som måste klaras för att man ska få poäng i grenen. Så vem som helst kan inte ställa upp.

Det var nästan samma visa förra året. Då hade jag problem med vaderna. Men jag ställde mig på startlinjen till slut. Eftersom det inte fanns någon ersättare då heller. Jag behövde då bara starta. Men jag sprang ett helt varv. Och låg med i täten. Sedan bröt jag. För att inte förstöra vaderna helt. Igen.

Men nu kan jag inte ens ställa upp. Besvikelsen är enorm. Jag vill så gärna. Men jag får leva med att jag sviker dem. Och hoppas. Att jag får ta revansch nästa år. För det ska jag. Fan vad jag ska ta revansch!