Ett annorlunda liv

Senaste tiden har jag levt ett lite annorlunda liv. Ett liv utan träning.
Tidigare har jag tränat i stort sätt varje dag. Sprungit mina rundor. Intervaller. 10 km pass. 20 km pass.
Nu har jag snart vilat helt från träningen i två veckor. Första veckan var det inga problem. Det kändes nästan lite skönt att få vila. Och att ha lite extra fritid.

Men nu. När det nästan gått två veckor. Börjar det bli jobbigt. Jag ser andra vara ute och springa. Och jag önskar jag fick löpa på vägarna. Jag drömmer. Dagdrömmer.
Det kan även räcka med att jag ser en väg. Kanske en grusväg eller en skogsväg. Och jag får tankar i huvudet. Att få mala fram längs vägen. Med långa steg. Trycka på stegen lite och susa fram där.

Jag har börjar köra lite styrketräning här hemma i stället. Bara några övningar. För att få ur mig lite energi. Och träningsbehovet.
Men jag får inte träna överkroppen så mycket. Det blir bara onödig vikt när jag springer.

På fredag. Då ska jag testa knät igen. Då har det gått två veckor. Men. Jag har inga förhoppningar. Knät känns inte alls rätt. Det sticker lite när jag sätter mig ner i bland. Och även när jag går ner för trappor.
Men jag måste prova. Går det inte. Blir det mer vila. Och sjukgymnastik.

Har jag tur kan jag träna i sommar. Om jag har tur. Det som är säkert. Det är att det är långt kvar. Innan jag närmar mig Erik.