When life gives you lemon och allt sånt där. Tänkte att snöbollen inte kunde rulla in så mycket mer skit. Men då kommer nästa smäll.
De säger att alla goda ting är tre. Jag antar att det gäller det dåliga också. Alla onda ting är tre. Jag sprang på löpbandet. Svårt att fokusera tankarna på löpningen. Bilen strular. Något låter inte som det ska. Och när något inte låter rätt så låter det väldigt dyrt. När jag startar passet vill inte pulsbandet starta. För andra passet i rad. Så nu springer jag där och funderar på vad det tredje ska vara. Vad blir nästa sak som går fel. Jag springer klart. Går av bandet. Går upp för trappan. Och där kommer det. Nummer tre. I form av ett hugg i knät. Tack för kaffet.
Nu har det gått någon dag. Knät är okej. Pulsbandet i fixat. Bilen är mer trasig än någonsin. Priset blev det dubbla än det först var tänkt och den är inte körbar fören de fixat det om nästan tre veckor. Tre veckor!
Kul att jag numera inte arbetar 1km från hemmet utan 15km. Cykeln kommer att få jobba. benen kommer att få jobba. Sömnen kommer att få lida.
I onsdags var första cykeldagen. Som extra pepp hade de torra vägarna fyllt på med några cm nysnö. Kul. Jag cyklar 15km läng en rätt stor väg. Hälften av vägen går uppför. Ett räcke separerar cykelbanan från bilvägen. Halvvägs upp för backen ser jag plogbilen komma längs bilvägen. Och inte den där sortens plogbil som lite fint knuffar bort snön åt sidan. Nej då. Utan den sorten som sprutar ut all snö åt sidan, ut över cykelbanan. Så där står jag. Försöker vända mig bort så mycket jag kan. Plogbilen passerar och kvar står jag. Täckt av snö. Som en snögubbe på cykel. Tack för den.
Dagen efter. Vädret bjuder på regn den här morgonen. Nästan framme vid arbetet. Där möter jag en bil. I bilvägen är det en grop. Gropen är fylld med vatten. Ni förstår vad som är på väg att hända. Och så kommer en våg av vatten flygandes över mig. Inte för att jag var torr innan. Men det här kändes ändå onödigt. Det kan ha varit så att jag vände mig om och visade mindre lämpliga gester åt bilen. Antagligen skrattade personen i sin varma torra bil hela vägen till arbetet.
Så kommande veckor blir prövande. Det blir de verkligen. Men det är bara bita ihop och köra på. Efter regn kommer solsken och så vidare. When life gives you lemons, make lemonade. Typ. Nu har jag en cykeltur hem kvar för den här veckan. Sen får rumpan vila lite. Det känns som att jag har blåmärken på skelettet just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar