Jag har snart en tonåring hemma. Det är helt sjukt när man egentligen tänker efter. För inte alls länge sedan flyttade jag norrut och Prinsen föddes strax där efter. Och så gick tiden. Fort. Tydligen.
Men den här Prinsen. Han som ibland faktiskt går och lägger sig efter sina trötta gamla föräldrar. Eller förlåt. En trött gammal förälder. Den andra. Flickan från landet i norr. Hon är ung, vacker och pigg. Så klart. Hur som helst. Prinsen. När han ska gå och lägga sig har han en rutin. Jag vet inte om han är medveten om den. Men han verkar inte riktigt kunna gå och sova utan den.
Han säger god natt. Väntar på att vi säger samma sak. Då säger han sov gott. Och väntar på svar. För att avslutningsvis säga Jag älskar dig. Och det är så klart härligt. Och även efter det sista väntar han på svar. När allt är sagt så vill man tänka att nu är han färdig. Och så är det faktiskt i bland. Men allt som oftast. Då ska han komma ner igen. Glömt ta med sig något. Glömt säga något. Och så ska rutinen börja om.
God natt. Sov gott. Jag älskar dig.
Nog finns det jobbigare rutiner. Den här rutinen är ändå rätt fin. Och det här gäller även om han sover borta. Säger god natt i telefonen. Eller om vi säger god natt i hans rum.
Skulle det dessutom vara så att han har glömt ytterligare något. För det är långt i från omöjligt. Ha! Jodå. Så kör vi ett varv till. Och ibland. Då ska han chocka. Imponera. Då kör han rutinen på tyska. Bara en sån sak.
Gute nacht.
Schlaf gut.
I liebe dich.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar