Det här med feber

Jag har ofta svårt att somna. Tankarna snurrar konstant. Den senaste tiden har tankarna mest varit insnöade på ekonomi. Det har varit en hel del att fundera på. Hitta lösningar. Jag vrider och vänder på allt. Både i tankarna och på mig själv. En stund på rygg. En stund på mage. Jag sätter mig upp. Lägger mig ner. Lagom till sömnen kickar in vaknar lillen till. Bra tajming.

Igår var det inte så mycket ekonomi i huvudet. Igår hade jag en riktigt bra text att skriva här. Men det var igår. Nu minns jag inte ett dugg vad jag skulle skriva.
Jag sitter fortfarande hemma med den lilla som är sjuk. Feber. Fem dagar med feber. De två senaste med 40 grader och uppåt. Jag förstår inte hur han kan stå upp. När jag ligger på 37.5 är jag tagen. Närmar vi oss 38 grader är jag sängliggandes. (alternativt envis och full med alvedon gå till arbetet). 39 grader - halvdöd. Hade jag sedan legat på 40.5 som lillen hade igår. Då hade ja garanterat varit död.

Jag minns en gång när jag var yngre. 12 år tror jag. Jag spelade fotboll i ett lag med ett år äldre killar. Efter att ha varit på klassresa kom jag hem och vi hade match. Jag skulle vara med. Tydligen hade jag feber. Ordentligt med feber. Men jag skulle spela. Envis redan då. Mina föräldrar körde till matchen. Men där tog det stopp. De pratade med tränaren och det slutade med att jag fick sitta på bänken hela matchen. På bänken! Hur kul är det? Med feber eller inte.

Idag verkar den lilla må bättre. Feberfri och überpigg. Fantastiskt roligt när pappan i stället börjar känna sig lite tagen. Vi får se vart det slutar. Tagen. Sängliggandes (envis). Halvdöd. Eller död. Blir det det sistnämnda. Ja. Då behöver jag inte fundera på hur lång tid det ska ta att somna i kväll i alla fall.