Bye bye cat

För snart sju år sedan föddes två små katter här uppe i norr. Några veckor senare tog de en lång tågresa ner till huvudstaden och flyttade in i en lägenhet på andra våningen. Nike och Dolly blev deras namn. Inte för att de direkt gick att skilja dem åt. Men kom igen. Ett namn måste man väl ändå få.

Under de kommande sju åren har de varit med om en massa. En ramlade ner från balkongen och var borta en vecka. En smet ut och träffade på grannkatten. De har fått se en bebis bli en liten pojke. Och de har fått flytta till en ny lägenhet uppe i norr och till ett hus.

Men när den där bebisen kom till världen hände det något med Flickan från landet i norr. Plötsligt började hon reagera på katterna. Allergin kom. Och det blev hög tid att försöka hitta ett nytt hem åt dem. Ett bra hem. Men det är inte speciellt lätt.

Några har varit lite intresserade. Men inget konkret. Tills idag. Då en kvinna hör av sig. En ung student. Och innan vi vet ordet av det så är det tomt i huset. De kom. Vi pratade en stund och de tog buren och allt med sig.

Det kändes bra. De kommer nog få det bra där. Flickan från landet i norr tog det med ro. Men plötsligt. När buren står i deras bil bryter Prinsen ihop. De får inte ta katterna. Han tar på sig skor för att springa ut till dem. Gråter.

Han var nog mer fäst vid dem än vi kunnat tro. Nu sover han. Kanske drömmer han om katterna. Så får vi se hur det blir i morgon. Det kommer säkert att kännas konstigt för oss alla. Men vi får försöka se de positiva i att de är borta. Och hoppas på att de kommer att trivas hos denna unga kvinna.