Åldern tar ut sin rätt

Ibland inser man att åren har rullat på. Jag minns när man var ung. Kanske ändå upp till 23-24års ålder. Man orkade hur mycket som helst. Det var hårda intervallpass. Det var långpass. Direkt efter fotboll med kompisarna och så kanske fest på kvällen. Inga problem alls.

Det som var viktigt att tänka på bara var att göra löpningen först. Det var det viktigaste. Ungefär som med läxorna i skolan. Först plugg - sen leka.  Först träna - sen leka.

Idag skulle jag spela tennis med en vän. Tennis är roligt. Tänkte jag. Men innan dess var jag tvungen att träna. Så jag körde 10km i ett brutalt terrängspår. Inte bara ett tufft spår. Det här var brutalt. På riktigt. Passet avslutades på parkeringen framför tennisbanan.

Torr tröja på. Och fram med racket. Matchdags. Huvudet var redo. Det här skulle bli bra. Men kroppen var inte direkt redo. Den hade precis plågats i knappa 46 minuter. Det fanns ingen ork. Och orkeslös tennis är fan ingen bra tennis.

Men det är väl bara att inse. Kroppen behöver återhämta sig lite mer nu. Det blir träna - vila - leka. Men det är svårt att acceptera. När man alltid kunnat köra på som man vill. Antagligen kommer jag göra det i fortsättningen också. Och antagligen kommer jag vid varje tillfälle tänka att jag behöver vila lite mellan.

Nu är det i alla fall dags att vila. Ingen fotboll i kväll. Känns väldigt konstigt. Men benen är upplagda i soffan. Colan står på bordet. Och det är vilodags. Antagligen kommer ögonen falla ihop alldeles strax. För det gör de vid nio tiden när man har småbarn. Det är ytterligare en sak jag fått inse den senaste tiden.

Om man ändå var ung fortfarande.