Babysim

Lördagsmorgon. Utanför dörren ligger ett tunnt tunnt lager med frost. Framrutan på bilen är isig. Det är första gången den här hösten. Sjön ligger stilla och blank. Grannen sitter i morgonrock vid frukostbordet. Ja, det är inte så att jag alltid spanar in hos grannarna, men ibland är det svårt att inte se. Kanske ska jag vara glad att han hade morgonrocken på sig.

Inne hos oss är det en nyvaken prins. Och två nyvakna föräldrar som inte hat vett att gå och lägga sig tidigt bara för att det är helg. Hur svårt ska det vara?
Den nyvakna prinsen är påklädd och klar. Vantar, jacka och mössa. Väskorna är packade. Det är dags för äventyr. I poolen.

Första tillfället med Babysim. Och inom kort står vi alla där iklädda badkläder och förväntansfulla vid poolkanten. Prinsen vet inte riktigt vad som händer. Medan vi kanske är nervösa över hans reaktion.

Men som allt annat. Han fixar det galant. Inget gnällande. Inget skrikande. Han plaskar på i vattnet. Flyter runt med hjälp av vuxna händer. Ligga på rygg är inte roligt. Men varför skulle det vara det. Då kan man inte se eller plaska lika bra. Så har han alltid varit. Alltid framåt. Alltid vända sig om. Det är så man tar sig fram.

Nästa gång ska vi prova dyka. Spännande. Första gången täckt med vatten. Första gången sedan han låg där inne i magen för snart nio månader sedan. Med två förväntansfulla föräldrar. Som inte hade en aning om hur det skulle bli.