Svårt att slappna av

Senaste tiden har jag känt att det finns mycket att skriva om. Men hur noga jag än letat så har jag inte hittat ens en liten extra minut att sätta mig ner. Plocka fram datorn. Och skriva några rader. Det är först nu, trots att datorn varje halvminut, stänger av sig själv, jag kan sitta ner några minuter.

Senaste veckan har det varit möten, tandläkarbesök och handbollsträningar. Sena egna träningar och middagar. Fullt upp. Med andra ord. Arbetet går inte heller riktigt att släppa. Jag har fått stanna kvar lite efter arbetsdagens slut för att hinna med att skriva och göra det jag ska. I och med att chefen gick sin väg, så har hans arbete delats upp bland några i personalen. Två kollegor och jag har tagit en stor del av det. I mitt fall är det den administrativa delen. Jag fixar med pärmar, papper och saker som ska organisteras på kontoret. Papper som föräldrar ska fylla i och som inte var ordentligt gjorda.

Dessutom är jag med och föröker få igång internet på stället igen. Det har varit utslaget i några månader nu, och trots allt, är det rätt svårt att få iväg veckobrev och liknande utan internet. Men det börjar ljust nu.

Så, det är fullt upp. Huvudet är på helspänn. Även om alla mina utvecklingssamtal är klara för den här gången. Kroppen är spänd. Och det blir ännu svårare att slappna av. Men det finns väl något slut på det här också. Tids nog kommer det en ny chefen. Tids nog blir jag klar med allt organiserande. Tids nog kan jag åter slappna av igen.