måndag, november 16, 2026

Livet är kasst - igen.

Så känns livet lite sådär kasst igen. Det är då tankarna på den här sidan kommer tillbaka. Varje gång. Jag säger inte att livet inte varit kasst sen jag skrev senast. Det har det. Många gånger. Men just nu är det lite extra kasst. Och som vanligt. Så vet jag inte riktigt varför. Eller?

Tänkte att jag hade en liten stund att skriva nu. På en planering som jag inte vet vad jag ska göra på. Så jag öppnar det här. Testar skriva lite. Kanske får ut mig lite av vad som oroar. Vad som gör att magen gör ont varje gång jag ska äta middag. Vad som gör att jag vaknar på nätterna och inte kan somna om. Vad som gör att jag inte vill vara nära andra människor och bara vill ha det tyst. 

Kanske är det onsdagen som oroar. Jag ska röntga nacken igen. Se att allt har gått som det ska. Att kotor sitter kvar på rätt plats. Att disken är stabil. Jag har väl egentligen inte haft några problem på länge. Men man vet aldrig. Kanske är det just det som oroar.

Kanske är det något annat. Att jag är så otroligt less att barnen aldrig hjälper till självmant. Att man får tjata. Att man får sucka. Att man får göra allt själv om det ska bli gjort. Kanske är det just det.

Eller så är det att Prinsen väntar på besked om att komma in på idrottsgymnasiet. Fast han inte kan springa just nu. Kanske är det att han inte kan springa och inte sköter alternativträningen alls. Kanske är det att jag inte längre är en del av hans träning. Han frågar aldrig om tips. Aldrig om sällskap. Jag är totalt åsidosatt. Och det känns. Vill jag lova.

Kanske är det bara så att jag är helt slut. Det är så mycket ljud och rörelse över allt. Vill bara ha tystad. Och stillhet. Julen närmar sig. En stressig period. Jag blir som vanligt Grinchen om någon vecka. Kroppen är sliten. Inte varit hemma en enda dag på hela terminen. Bra närvaro. Heja mig. Kan jag klara det hela vägen? Eller har jag jinxat det nu? Tycker jag balanserar på en skör tråd just nu.

Så det kan finnas flera anledningar till att jag knappt äter något för att jag vet att magen kommer att börja göra ont. Så lägg till lite energibrist på det hela också. Eller så är just magsmärtorna problemet. Att det är just det som oroar. 

Nu finns det lite att välja på. Någonting påverkar säkert någonting. Hur som helst blir livet kasst. Och det är lite lagom roligt. För mig. För resten av alla som råkat bli inblandade i mitt liv. Ber om ursäkt för det. Till nästa gång ska jag försöka hitta något mindre kasst.