Det har gått ett antal dagar sedan planet åter landat på Arlanda. Tröttheten som infunnit sig har så småningom lagt sig även den och jag har väl på något sätt kommit in i rytmen igen. Det är bra. Både arbetsmässigt och träningsmässigt. Det ena känns bättre än det andra. Och jag tror inte att det är svårt att lista ut vilket som ger mest energi och livsglöd.
För att ge en hint. Det gnälls på arbetet. Både bland kollegor och föräldrar. Två stycken utmärker sig. Och det ger mig funderingar kring hur vi kommer att vara som föräldrar. Och hur min bror och hans dalaflicka kommer att vara om en liten stund. Men jag kan inte tänka mig att någon av oss alla kommer att sluta oss till de här två exemplen. Inte ens nära.
Jag hoppas jag inte blir sån förälder. Jag kan inte tänka mig att jag skulle bli det. Och skulle jag vara på väg att bli det hoppas jag att jag får en ordentlig spark på smalbenet av någon som ser det. Jag ska ta emot sparken utan att säga något. Men som sagt. Det är skönt att vara tillbaka i rutinerna och rytmen. Och i alla fall träningen ger energi och går bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hoppas du ger oss en spark på smalbenet också om vi behöver det!
Så roligt! Fick höra om din blogg av en mamma på Bullerbyn-en väldigt bra blogg. Du är en superbra förskolelärare, det tycker jag och fler med mig så stå på dig. Lycka till i Norrland =).
//Majsan, Wilma o Ellens mamma från Bullerbyn
Majsan >> Hej! Nu blir jag sådär nervös. Vem vet om det här? Ska jag börja fundera över att radera inlägg?
Tack för berömmet, det värmer. Och det behövs. Tack.
Hoppas ni alla mår bra och hälsa övriga familjen!
Ledsen, vet tyvärr inte hur många som vet. Tror inte att det är någon fara.
Må så gott.
Skicka en kommentar