Suck

Den senaste tiden har vi arbetat lite extra med att få barnen lite mera självständiga. De får kämpa hårt med att klä av sig ytterkläder. Hänga upp den på sina respektiva krokar.
De har fått kämpa extra med att ta fram sina kläder och ta på dem själva. Samma sak med skorna.

Vi tycker att barnen behöver träna på det. Att det är ett bra stag i utvecklingen och får dem att känna sig duktigare och bättre. Men givetvis kan det komma några bommar i det hela. Det kan missas en träja. Det kan bli skor på fel fot. And so on.

Idag hade en pojke klätt på sig själv. Det allra mesta. Han var nöjd. Och han fick beröm. Som sig bör. En liten stund senare kom hans far. Han hämtade sina två barn och kom i förbi farten fram till mig. Lät arg och sa att hans son bara hade en t-shirt under sin jacka. Sen rusade han vidare.

Kvar stod jag. Tog åt mig och kände mig kass. Men hade inte en chans att förklara att hans son klätt på sig själv. Blivit nöjd. Spelat bandy ute och inte frusit ett endaste dugg. Det gör han sällan. Men jag fick aldrig förklara det.

Varför blir det alltid lite mera knas när det gäller barn som har speciella föräldrar? Eller är det bara då det märks? Den här pappan brukar kunna låta rätt arg. Kanske är han det. Kanske inte. Frågan är om hans som kommer att få klä på sig helt själv fler gånger.