Skrockfyllt

Igår kom Flickan från landet i norr's ena syster med sin familj. De bor på hotell runt hörnet. Inte för att vi har ett hotell precis runt hörnet där vi bor. Men det är i närheten. Några minuters bilresa.

Ytterligare några minuters bilresa från det där hotellet ligger en stor galleria. En galleria där det känns som att man är utomlands när man promenerar fram och tillbaka mellan affärerna. Inte för att det hör hit. Men ändå.

Vi slog oss ner på Oleary's. Tänkte titta på Kalmar-Djurgården. Och att det äntligen skulle kunna gå vägen. Tio minuter in i andra halvlek och allt såg underbart ut. Nu jävlar. Nu vinner Djurgården igen. Men då gör domaren ett fantastiskt misstag och det blir 2-1. Sen rinner det iväg. 3-1. 4-1. 5-1 och 6-1. Och utklassningen är ett faktum.

Senast jag såg fotboll med Flickan från landet i norr's familj var det mot Göteborg. Då vann Götet med 6-0. Nu ska jag aldrig mer se fotboll med den familjen. Jag är visserligen skrockfull. Men det här är fan ett skämt.

Senare på kvällen blev det minigolf. Sån där golf som kan göra en så otroligt förbannad. Jag har inte tålamodet att stå och koncentrera mig och putta omkring en liten boll. Det är roligt, när det går okej. Som så mycket annat. Men frustrerande. Oh, så frustrerande. När det går mindre bra.
Nu gick det bra. Och jag lekte hem segern. Eller. Jag vann i alla fall. Och det avgjordes på sista hålet. Så det kanske inte var att leka hem segern alls.

Nu är det söndag. Och det är inte alls som vanliga söndagar. Jag kan göra allt. Och inget. Jag kan dricka pilsner och vara uppe hur sent jag vill. Även om jag antagligen blir jättetrött klockan 22.00 i kväll och håller på att somna i soffan. Men jag kan. Om jag vill. Bara för att.