Härliga omkörningar

Nu har jag landat igen. Resväskorna har packats upp och smutstvättskorgen har fyllts. Semesterresandet är över för den här gången. Vi har lämnat de vackra landskapet i norr. Och det är verkligen som man brukar säga. "Borta bra men hemma bäst". Inget snack om saken.
Att vakna upp och ha sitt eget. Kunna göra det man vill och det man känner för. Det är härligt. Därför går det inte att undvika att tänka på framtiden. Med hus i norr. Och det lilla levande som hör till.

Igår tillbringades större delen av dagen i bilen. Eller större delen. Det tar lite mer än sex timmar att åka ner från landet i norr. Så det är egentligen inte speciellt mycket. Resan flöt på bra. Fartblindheten visade sig vid fler än ett tillfälle. Men strax innan Uppsala visade sig det också finnas de som skulle vara värre.

Två motorcyklar. De kom farandes i en behaglig hastiget en bit över 150km/tim. en ena vinglade och såg ostadig ut. Han hade jeans och någon form av vindjacka. Alltså inte direkt motorcykelklädd.
Att de flög fram i hög hastighet är en sak. Det är deras problem. Men sen började vansinnet. De körde om på var sin sida. Den ena körde om bilar och lastbilar på vänstersida. Helt korrekt. Den andra började köra om på insidan. På väggrenen. Då kändes det inte riktigt rätt. Jag väntade bara på blåljusen som skulle jaga dem. Men insåg att det var Uppsala och inte ett avsnitt ur Cops.

Väl hemma var det bara att andas ut. Eller först packa upp allt. Det måste jag göra direkt för att få ro. Och sedan andas ut. Idag ska jag bara vara. Krypa upp i soffan. Låta simningen vara på televisionen. Simning som jag gärna skulle vilja börja med igen. Och låta ögonen dansa fram längs raderna i Liza Marklunds "En plats i solen".

Avslutar dagen med att åka in till Borgen. Till Stockholm Stadion. Och se på de riktigt höga farterna. Se på DN-Galan. Och om allt går som det ska. Så blir jag även farbror under dagen.