I veckan var jag och handlade på Ica här i närheten. De två personerna framför mig tog god tid på sig och packa sina varor när de betalat. Så det var fullt vid ändan när det var min tur. Flickan i kassan tog min påse och började direkt packa ner mina varor i den efter att hon registrerat dem.
Jag tog mod till mig och försökte småprata med henne. Kommentera att det var ett sällsynt lyx att få varorna packade sådär. Hon svarade med att hon kommit på att det faktiskt går snabbare så ibland. Och så sa hon att påsen var ganska tung. Men jag var väl stark så det skulle väl inte vara några problem.
Lite halvt skämmigt mumlade jag något om att jag kanske inte är speciellt stark. Undertiden hade jag dragit mina kort och betalat mina varor. Påsen fick jag färdigpackad i handen och så gick jag iväg. I dörren på väg ut kom jag på. Jag tackade inte ens för att hon packade ner alla varorna. Riktigt otacksamt. Men jag småpratade. Kallprata. Eller vad det nu heter. det är en framgång för mig. Även om jag är en otacksam jävel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ett ärligt grattis till framgången!
Och du, bara det att du kommenterade att det var en "sällsynt lyx" var i alla fall ett visat tecken på uppskattning. Att du sedan inte sa tack spelar inte så stor roll. Särskilt otacksam tror jag inte att tjejen i kassan ansåg att du var.
Tessalisa >> Tack? :) Nästa gång jag ser henne i kassan kanske jag ska säge tack i efterskott. Fast det blir nog bara konstigt.
:-D Säg INTE tack i efterskott...
för det lär bli väldigt konstigt.
Skicka en kommentar