Hallon/grädde

Ibland kan så små saker få en att vilja genomföra någonting. Exempelvis det här med musik. Hör man en låt av visst slag. Vill man ofta höra mer av samma sort.
Och så det här med skrivandet. Jag såg att en tidigare vän till mig idag skrivit sitt första blogginlägg. Och genast ville jag logga in och börja skriva jag också.

Flickan från landet i norr har varit borta på äventyr idag. Så jag har fått skapa mina egna här hemma. Det ensamma äventyret slutade nyss med att soffan växte och började likna en säng. En sån där hästenssäng som alla somnar i i reklamen på TV. Jag gjorde likadant. Ögonen föll i hop och inte ens Messi's och Henry's guldskor kunde få mig att vara vaken. I halvid vaknade jag och satte i gång kaffebryggaren. Hittade en påse med hallon/grädde. Vad är det för smak egentligen? Hur kan man komma på alla dessa smaker? Hallon/grädde smakar bra. Det värmer. Det håller ögonen öppna.

Det är tyst här inne. Det är tyst ute på gatan. Kanske är det därför jag somnar. Men det behövs ibland. Ren tystnad. Inga röster. Inga bilar. Inget borrande från mannen ovanför. Det är som att vara på landet. Fast ändå mitt i stan. Någonstans måste landsbyggden och storstan mötas. Och kanske är det just här. Utanför mitt fönster. Där hallon/grädden kokar.

Nästa vecka drar mina samtal igång. Sju stycken är de den här gången. Och jag har lika mycket panik inför dem som alltid. Jag känner mig totalt hjälplös. Det brukar gå bra. Men jag kan inte tänka så innan. Det är precis som tidigare år. Fast med en skillad. Det blir inget samtalsskägg i år. Det får gå utan. Utan skägg. Fast med kaffe. Hallon/grädde kaffe.