Misshandlad på arbetet

Här sitter jag med ett tejpat sår i pannan. Brutalt nedslagen. Jag hade inte en chans. Jag såg inte jäveln komma. Plötsligt dör han bara upp där. Med en slag rakt i ansiktet. Ett slag. Det var allt som räckte. Sedan var jag uträknad. Golvad.

Föräldramötet gick bra. Det var bra diskussioner och kloka ord som sades. Tyvärr är jag lite besviken på min egen insats. Men det brukar inte tillhöra ovanligheterna. Jag borde ha sagt mer. Även om det kanske inte fanns så stor möjlighet till det. Min kollega tycker om att prata. För henne är det inga problem att tala inför andra. Men det kanske är bra. Då blir det aldrig tyst.

Dagen efter. Igår. Då åt vi mellis ute. Precis som alltid. Ovanför bordet har vi en markis. Den sitter lite farligt till för vuxna. Men under ett års tid är det aldrig någon som skallat den. Tills i går. Jag stod vänd mot den och pratade med något barn. När jag sedan vänder mig om och ska börja gå, så dyker markiskanten plötsligt upp. Jag hinner inte se den fören den sitter där. En klockren smäll rakt i huvudet. Ett stort sår och ömmande huvud.

Jag tvättar bort blodet som rinner ned för pannan över ansiktet. Trycker ihop såret och tejpar ihop. Sedan var det bara att gå ut och försöka avverka dagens sista arbetstimme. Med en lagom smärta i huvudet. Och en känsla av total klantighet.