Ringa klocka. Ring.

Punkterna blir färre och färre. För varje dag som går. Suddas punkter bort. Punkter. Från listan min kollega och jag satte ihop. Med saker som skulle göras innan semestern.
Alla samtal är nästan gjorda. Den flyttande pojkens saker och fest är avklarad. Saker görs varje dag. Och det känns skönt att få ringa i klockan och dra ett streck.

För så gör vi. Varje gång någonting ska strykas. Då tar vi upp en liten klocka. Och plingar i den. Och sedan får man stryka. Jodå. Så går det till på våran avdelning.

På torsdag. Då är det förskolans dag. Och. Ja, det är en krävande dag. Det ska göras hattar. Och instrument. det ska vara picknick kalas med föräldrar. Och det ska vara vernissage med barnens skapande.
Men på fredag. Då kan vi plinga i klockan. Igen.

I morgon. Är det personalmöte. Jag vet inte riktigt vad vi ska prata om. Men. Någonting finns det säkert att ta upp. Och på onsdag. Då plingar vi i klockan. Och stryker personalmöte från listan.

På onsdag. Då är det avdelningsmöte. Och sedan föräldramöte med en föreläsning av Inger Cronlund. Hon ska prata om kost. Ha! Undrar om jag bör lyssna på det?
Och på torsdag. Då plingar vi bort de två punkterna.
Pling. Avdelningsmöte bort. Pling. Föräldramöte bort.

Trots att den yttersta paniken är borta. Så finns det fortfarande mycket att göra. Innan de lugnare dagarna börjar falla in. Några veckor till. Sen. Sen blir det skönare. Då finns det tid att njuta.
Nu. Finns det tid att stryka. Det finns tid att plinga.
Pling. Pling. Pling!