Maj är en skitmånad

Så klart det inte ska lätta nästa vecka. 

Så klart ska det fyllas på med mer saker i huvudet.

Så klart slutar jag sova på nätterna.

Nu är veckan inte slut än. Det finns ett par välfyllda dagar kvar. Saker som måste göras. Som måste bockas av. Huvudet fullt med tankar som måste få sin plats. Men jag har redan nu insett att nästa vecka. Den ser fan lika illa ut. Men det är ändå maj. Och maj, det är en riktig skitmånad. På riktigt. Det går inte att ducka saker i maj. Intensiv tid på arbetet. Intensiv tid på alla fritidsaktiviteter. Hur man än gör så går det inte att komma undan. Hur mycket man än bockar av så fylls det på med mer.

Hemma mår Flickan från landet inte så bra. Riktigt dåligt faktiskt. Det oroar mig. Hon är sliten. Under isen. Känslorna utanpå. Det har blivit för mycket helt enkelt. Det gör att allt som jag själv går och funderar på. Oroar mig över. Alla måsten som behöver göras och planeras. Det måste jag hålla för mig själv. Lösa på egen hand. Trycka ner. Allt för att minska stressen och beslutsfattandet. Underlätta och ge plats till återhämtning. 

Igår kväll dök det upp lite nya saker. Oro och funderingar. Och så lite funktionärsarbete. Och en friidrottstävling. Det slutade med att även den här natten. Den blev väldigt kort. Bara någon enstaka timme. Annars tillbringade jag den liggandes i sängen. Ögonen öppna. Hjärnan på högvarv. Precis som många nätter den senaste tiden.

I helgen ska jag försöka hitta en liten stund att strukturera saker. Få ner det på papper. Det brukar vara lättast så. Se allt på samma ställe. Stryka. Bocka av. Fylla på. Och försöka få till några fler sömntimmar. Allt för att inte bli ett vrak.