Jag var på bilprovningen för ett tag sedan. Lämnade över bilnyckeln och satte mig ner i soffan för att vänta. Det satt flera personer där. En del av dem såg ut att älska bilar. De har antagligen full koll på vad som fungerar och vad som inte fungerar i sina bilar. Och skulle det vara något som inte fungerar som det ska så kan de säkert fixa till det hur enkelt som helst.
Sen fanns det några få personer där i soffan. Såna som jag. Som har noll koll. Som sitter där och känner nervositeten stiga för varje minut som bilen är under besiktning. Som känner att det är en lång väntan att få tillbaka sitt prov. Är jag godkänd eller inte? Hur mycket kommer skiten att kosta nu då? Hade jag varit nagelbitare hade jag gnagt på ordentligt nu. Någon som lämnade in sin bil efter min fick tillbaka den. Oron växer. Nu har de hittat något stort och dyrt fel. Motorn behöver bytas. Hela karossen är trasig. Alla däck har punktering. Något åt det hållet.
Till slut kommer mannen tillbaka. "Ja, allt såg ju bara bra ut." Det är domen jag får. Helvete vad skönt. Då kan jag lägga pengarna på något roligare. Som exempelvis en bilservice.
För övrigt undrar jag hur omväxlande arbete en som arbetar på bilprovningen har. Titta efter brister efter samma lista dag ut och dag in. Kan inte vara speciellt stimulerande. Men det är kanske tur att det finns de som arbetar med sånt också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar