Mordutredning

Jag har en mordutredning på väggen bakom mig. Det sitter papper uppsatta på vägen. Streck som dras mellan olika rader. Post-itlappar men olika namn på. Datum. Namn. Platser. Jag försöker se mönster och försöker se vart namnen ska placeras.


Det kan vara att jag har läst för många deckare. Att jag har sett för många filmer. Jag säger inte att det är så. Men det kan vara så.


På min utredning på väggen bakom mig är det egentligen inga misstänkta gärningsmän jag försöker knyta till ett brott. Det är namn på en massa barn. På en massa avdelningar. Det är födelsedatum. Inskolningsdatum. Önskemål om placering. Det är en stor röra av papper och pilar och gula lappar. Jag har arbetat med den här utredningen ett tag. Ibland tror jag att jag har fått allt på rätt plats. Men så droppar det in ett barn till som ska placeras någonstans. Och så får man börja om. Nästan.


Jag ska försöka få till rätt antal barn på avdelningarna. Inte speciellt svårt. Sedan ska det vara jämnt antal av varje årskull. Ungefär lika uppdelning av kön. Uppflyttningar från småbarnsavdelning till storbarnsavdelning. Få in syskon till samma avdelningar. Ungefär lika många inskolningar på avdelningarna. Inte för många olika inskolningsdatum. Sedan kommer eventuella anpassningar in. Ni hör. Det är inte bara att sätta ut barn hur som helst.


Igår fick jag en ny tanke. Nya lappar. Och så efter en stund kändes det som att allt föll på plats. Det där sista lilla problemet var löst. Hoppas jag.
Nästa vecka ska jag sitta med avdelningarna och presentera förslaget. Få höra deras åsikter och önskemål. De känner barnen bättre. För mig är de flesta bara ett namn och ett datum. Jag hoppas att de tycker jag har gjort ett bra jobb. Rätt tankar. Rätt placeringar. Så jag kan plocka ner mordutredningen från väggen. Arkivera. Gå vidare.