Förtroende

Jag fortsätter att sparka av mig täcket. Ytterligare en stor beställning skickades nyss iväg. Ytterligare en stor sten ramlade från mina axlar. Om det är så uttrycket går. Lite lättare blev det att andas i alla fall. I samma stund löstes ytterligare ett problem. Det är inte allt för många saker kvar nu. En stor beställning. Lite småsaker. Fem veckor.


Förr i tiden. När jag arbetade nere i storstan. Då hade jag ofta stort förtroende från min chef. Hon frågade ofta när det gälle personalplanering och liknande saker. Jag vet inte om jag bidrog med så mycket. Men det är skönt med förtroende.


Igår var jag på ett möte. Min mordutredning. Mitt barnplaceringsförslag. De köptes av alla avdelningar. En bit täcke gled av. Något som brukar diskuteras under ett långt möte tog nu 10 minuter. Snyggt!


Efter mötet kom chefen. Hon hade med sig personalplaceringen. Frågade om jag hade några idéer. Synpunkter. Förslag. Innan hon presenterade det för personalen. Och jag kastades tillbaka till det där lilla kontoret i en förort norr om Stockholm. Till en tid som känns som extremt länge sedan. Ett arbete som är likt det jag haft här uppe. Fast samtidigt så enormt olika. Jag kastades tillbaka till en bra tid. Turbulent tid. Till extremt många minnen. Jag kastades tillbaka till ett annat förtroende.


Nu kastar jag mig själv tillbaka. Till den här tiden. Behöver fokusera på uppgifterna. Måste bli klar. Måste fylla på med mera kaffe.