Vill också vara viktig

Coronatiderna fortsätter. Ena dagen funderar jag på vad hysterin egentligen handlar om. Andra dagen har jag lätt panik och tror att halva världen kommer att avlida. Alternativt bli zombies.
Jag försöker följa utvecklingen rätt ordentligt. Liverapportering. Presskonferenser. Inte för att det kommer att bli bättre av det. Men jag vill ändå ha lite koll på hur jag ska bete mig ute i samhället.

Det som ständigt är återkommande. Och det är så klart givet. Det är belastningen på vården. De har det tungt. Extremt tungt. Och kanske är det ändå bara början. Vem vet. Med den tunga belastningen kommer hyllningarna. Helt rätt. Absolut. De ska ha stående ovationer med pompoms och hela köret. Inte minst högre lön. Men hyllningskören är stor. Väldigt stor.

En bit under hyllningarna till vården kommer några andra samhällsgrupper. Jag tänker på lokalvårdare och lärare. Utan de som städar blir kaoset ännu större. Och det är helt rätt. Lokalvårdarna är viktiga.
Sedan har vi lärare och förskollärare De som sitter instängda stora delar av dagen med stora barngrupper. De som ska försöka vara en fast och trygg punkt. Försöka dämpa oron på barn som undrar vad fan det är som händer i världen. Och de hyllningarna tycker jag ska växa på sig lite. Mera pompoms till dem.

Men så sitter jag här på kontoret nu. På det där kontoret som är kallt. Och känner mig lite avundsjuk. Jag är inte med i någon av dessa grupper. Jag har tagit steget ut från läraryrket. Tittar lite på det på distans. Lite social distansering. Så att säga. Provar på det här nya.
Under det här året har jag saknat barngrupperna ibland. Långt i från varje dag. Men ibland. Och arbetet med dem. Så klart. Och så kommer de här tiderna som är nu. Med den kommer känslan av att jag också vill vara viktig. Att jag har ett arbete som verkligen räknas. Det har jag inte. Jag sitter och skriver på en dator. Organiserar och styr upp saker. Avlastar. Men inte fan har jag ett viktigt arbete längre. Det kan ingen påstå.

Jag har lovat att fortsätta med det här ett tag till. Men kanske har den känslan som den senaste tiden börjar krypa fram. Kanske har den en stor inverkan på mitt beslut när det är dags att bestämma sig i framtiden. För jag vill också känna mig behövd. Känna att jag gör skillnad. Känna att jag är viktig.