Edsberg. Älskade Edsberg.

Jag trodde aldrig att jag egentligen skulle kunna göra det här. Men jag sitter hemma och arbetar. Det är egentligen inget nytt att jag arbetar hemma. Det har jag gjort tidigare. Men just nu har jag nästan som ett litet hemmakontor. Vet i och för sig inte riktigt vad ett "hemmakontor" innebär. Men för mig är det en dator och en kopp kaffe. Försöker ignorera de där två barnen i soffan som låter. Även om det gör arbetsplatsen lite mera lik den vanliga.

Jag är egentligen ledig idag. Men ingen gör mitt jobb när jag är borta. Så det är lika bra att ta en timme nu och avverka lite mail och liknande. I morgon ska jag ta med mig de där två barnen bakom mig och hålla till på arbetsplatsen. Kanske kan jag gå hem lite tidigare om jag jobbar lite idag.

Hur som helst. Edsberg. Från det ena till det andra. Det var ett förbannat fint ställe. Riktigt jävla fint. Och jag vet inte vad det beror på men den senaste tiden. De senaste veckorna. Har jag längtat tillbaka dit. Jag längtar till den där lägenheten norr om stan. Till rösjöskogen. Till alla gångvägarna. Till närheten till stan. Gymmet. Till grusvägarna längs edsviken. Parken. Jag längtar något enormt. På många minnesbilder springer jag.

Våren är på väg här uppe också nu. Gator sopas. Däck är bytta. Mössa byts ut mot keps. Så det borde inte vara längtan efter värmen som gör att jag längtar tillbaka. Jag bodde bara i Edsberg ett par år. Men jag fastnade direkt för området. Det var perfekt för mina behov då. Och jag tror att det skulle passa perfekt även nu.

Nu undrar ni när flyttflasset går så klart. Men det kommer inte att gå. Jag är norrlänning nu. Säg det. Själv tänker jag att jag bara inte riktigt hittat min plats här uppe. Lägenhet däremot. Det är något vi diskuterar här hemma. Och det flyttlasset. Det kan mycket väl gå så småningom.