Musikresan

Det så kallade hemmakontoret har nu bytts ut mot de vanliga kontoren. Det varma. Och det kalla. De enorma suckarna och viljan att krypa långt ner under täcket har bytts ut mot lite lättsammare sinne. Det är sol ute. Blå himmel. Vindar som är behagliga att få i ansiktet. Inte de där vindarna som gör att leendet, som egentligen inte är ett leende, fryser fast i ansiktet.


När jag cyklar förbi sjön på morgonen känns det rätt okej. Tänker att det ska bli en bra dag. Sätta på kaffe. Äta en frukost på kontoret. Svara på lite frågor. Lösa några problem. Lyssna på Petter. Kastas tillbaka till tonåren.


För det är precis det jag gör när jag lyssnar. Jag är tillbaka på Sergels torg. I min rutiga skjorttröja. I mina gula timbalandskor. Där fanns det en skivbutik. Jag vet inte om det finns speciellt många såna kvar. Men där tittade vi på skivor. Där köpte jag Petters "mitt sjätte sinne". Jag var 17år.  Och jag var hur häftig som helst. Framför allt när jag gled fram med den där cd-spelaren i handen som ibland gjorde att skivan hackade när stötarna från fotosättningen blev för hård.
Jag lyssnade sönder den där skivan. På riktigt. Jag fick köpa en skiva till för att den blev utsliten. Än idag kan jag i stort sätt hela texterna.


Det är fantastiskt hur man kan kastas fram och tillbaka till olika ställen. Olika åldrar. Olika länder och händelser. Bara genom att höra en låt. Det kan visserligen också vara extremt jobbigt. När låten kopplas till någon man saknar. Till någon man aldrig kommer att träffa mer. Någonsin.


Jag är en sån person som gärna lyssnar på äldre musik. Musik som jag kan. Musik som gör att jag känner. Som jag kan sjunga med i. Även om jag gör det tyst för att inte skrämma bort alla i närheten. Men jag tror jag också gör det för att jag vill minnas. Jag älskar att bli runtkastad till olika tidsepoker.


Från skrivbordsstolen lyfter jag. Till tonåren. Till fester. Till någon speciell sommar. Till barndomsrummet. En resa. Någon vän. Ett träningsresa. Tillbaka till tonåren. Till ångest och depression. Till kärlek. Ett möte. Ett farväl. Och så hem igen. Tillbaka på kontoret. Det varma. Och jag tycker det är fantastiskt. Inte kontoret. Utan resan. Så klart.


Om några timmar när jag ska lämna kontoret på riktigt. Då är det ytterligare några plusgrader ute. Ytterligare några varma vindar som träffar ansiktet. Det är verkligen slut på vintern nu. Vinden har vänt.