Vart tog fritiden vägen?

När jag var ung. Inte sådär nyfödd. Men kanske runt åtta-tio år. Jag har inte allt för mycket minnen från den tiden. Kanske har jag förträngt det mesta. Men hur som helst. Det jag kan minnas är fritiden. Jag vill minnas att jag hade enormt mycket fritid. Som visserligen var rätt välfylld. Men ändå fritid.

Under perioder spelade jag hockey. Fotboll. Tränade friidrott och simning. En kort period även tennis. Det var full fart med andra ord. Men mitt bland allt det där minns jag att jag spelade enormt mycket fotboll och bandy med kompisar. På diverse gräsmattor, baksidor och vägar. Och det är just den biten jag undrar vart den tog vägen.

Om jag går till nutiden. Mina barn. Vi kommer hem från skola. Arbete. Förskola. Klockan är strax efter 16. Det ska göras mat. Ätas. Klockan passerar 17. Då är det knappa två timmar kvar innan det är dags att börja göra sig redo för läsning och sängen. Däremellan ska läxor göras. Plockas undan.

Vad är det då som är skillnaden? Varför fanns det så mycket tid förr? När jag gick i skolan arbetade inte min mamma. Alltså kom jag säkert hem långt före kl. 16. Men mina kompisar gick väl längre? Eller arbetade folk kortare tider över lag. Kanske.

Det fanns heller inga skärmar som lockade. Varken telefoner, datorer eller televisionen. Inga streamingtjänster. Inga mobilspel. Inget Youtube. Men även om man tar bort allt det så är det kort om tid att hinna vara ute.

Den här veckan har cyklar tagits fram hemma. Lyckan i barnens ögon. Numer är de ute. De cyklar runt runt runt. Tävlar. Mot varandra. Mot grannbarn. Och jag älskar det. Att de väljer att vara ute. Prinsen längtar till fotbollssäsongen. Det gör jag också. För när isen och snön har smällt. Då ska jag hitta tid. Enormt mycket tid. Och så ska vi spela fotboll. Alla som vill får vara med. Jag har någon vecka på mig att hitta den försvunna fritiden.