måndag, mars 02, 2020

Stiltje

Det har gått några dagar nu. Man tycker att motvind inte borde kunna blåsa för länge. Att det finns ett visst antal dagar då vinden slår en i ansiktet innan det ska vända. Innan man ska kunna använda Petters "vinden har vänt"-uttryck igen.

Jag kan inte påstå att vinden har vänt. För inte känner jag någon vind i ryggen just nu. Men jag måste ändå erkänna att vinden har slutat slå mig i ansiktet. Det är vindstilla just nu. Det värsta. Fakturastrulet. Det är löst. Det gör att jag kan sova på natten. Hyfsat i alla fall.

Jag sitter på den nya förskolan några dagar. Det är så mycket varmare att sitta här. På ena kontoret sitter jag och fryser. Behöver extra varmluft som kastas på mig hela dagen. Kanske där av motvinden? Fast på det kalla kontoret står det en burk med kakor i min skrivbordslåda. Om personalen bara visste. På det här kontoret. Där svettas man. Är lite orolig över hur det kommer att bli när sommaren närmar sig.

Sommaren. Som jag har börjat längta efter så förbannat mycket. Jag är så less på is. På snö. På kyla. Det ser inte ens ut att vara någon som helst ljusning. Det är bara kallt. Och halt.
Så pass halt att det knappt går att springa ordentligt ute. Är det så någon enstaka dag. Fine. Men nu är vi snart uppe i 5-6 veckor med is på gångvägarna. Det är inte optimalt för någon som vill springa mycket.

Snart ska jag packa ihop mina saker och cykla till det andra kontoret. Det kalla. Tur det inte är is där uppe. Även om det är nära. Har lite arbete att bocka av där också. Innan jag på onsdag tar lite sportlov. Det ska bli skönt. Tror jag. Beror kanske mest på vilket humör barnen är på. Eller framför allt den lilla. Hans humör är inte att leka med just nu. Viljan. Sammanbrotten. Alla de där känslorna som är instängda i hans lilla kropp. Han vet nog lika lite som jag hur man ska hantera dem.

Under sportlovet hoppas jag att vinden hinner vända lite. Jag behöver det nu. För att ta mig igenom den här perioden av kyla och is. För att ta mig igenom perioden med ekonomiska funderingar. För att ta igenom mig den här perioden med små känslor som blir enormt stora. Stiltje är skönt. Men jag behöver en släng av medvind också.





Inga kommentarer: