Mot LW's tänkvärda ord

Idag är det en sån där dag där mina arbetsuppgifter är på en lagom nivå. Det vill säga en sjukt låg nivå. Nästan obefintlig. Och det kan vara skönt. Ibland. Men inte i längden.
Jag körde på hårt en liten stund i morse. Samlade in lite uppgifter. Skickade några mail. Räknade lite på en budget. Inga konstigheter.

Nu är det fyra-fem timmar kvar tills jag har planerat att ta helg. Håller andan varje gång det plingar till i inkorgen. Håller tummarna att mobilen förblir tyst.

Om ungefär sex timmar. Då sitter Flickan från landet i norr och jag i den nya blåa bilen. Musiken ekar ur högtalarna. Antagligen en specifik artist. Längs vinterklädda landskap kör vi neråt i landet. Inte till huvudstaden. Utan bara en liten bit ner. Någon enstaka timme. Vi checkar in på ett hotell. Hoppas kunna känna något slags lugn.

Sen vankas det musik. Från samma artist som troligtvis kommer sjunga i bilen ner. Det är Lasse. Herr Winnerbäck. Han ska förgylla vår kväll med sin musik. Sina tänkvärda texter. Sina ord. Ni vet. Sådana ord som etsar sig fast i huvudet och får en att reflektera. Fundera. Minnas och drömma.
Det var ett tag sedan. Inte sedan jag drömde eller mindes. Eller funderade för den delen. Men det var ett tag sedan vi hörde på Lasse. På riktigt. Ny skiva har kommit ut. En bra sådan. Den här kvällen har alla förutsättningar till att bli bra. Riktigt bra.
Jag ska bara försöka klara av fyra timmars arbete. Eller ickearbete. Plocka fram en budget till. Några prislappar. Fundera hur mycket man kan få för 50.000kr. Och hur mycket annat man kan få för 300.000kr. Om de pengarna ändå vore mina. Om ändå.